Sverige satsar på kärnkraft!

Efter årtionden av dubbelmoral, där vi rent faktiskt varit beroende av kärnkraft men inte velat erkänna detta, har Sveriges regering tagit ett historiskt beslut idag. Vi ska nu återigen bygga ut kärnkraften efterhand som det behövs. Kärnkraften ska inom överskådlig framtid vara en del av Sveriges elförsörjning, i praktiken såval som i teorin.

Det är en historisk dag idag, för Alliansen men främst för Sverige. Förbudet mot utbyggnad av kärnkraft är upphävt! Det här är bra för Sverige, och kommer att påverka både klimatet, elförsörjningen och jobben i positiv riktning.

DN, SvD, GP, Ny Teknik och andra rapporterar om detta idag.

Bolån – hur ska man tänka egentligen?

Jag har tänkt en hel del på hur man resonerar kring sitt bolån. Specifikt på skillnaden mellan Sverige och USA, de två marknader som jag har någorlunda koll på.

När svensken lånar pengar till ett hus eller en bostadsrätt så tittar han på den totala månadskostnad som han måste betala inklusive månadsavgift. Så länge man har råd med denna kostnad till dagens räntor så är allting OK. Amorterar gör man möjligtvis med några hundralappar per månad, om man inte väljer att låna pengar helt amorteringsfritt.

Amerikanen lånar pengar på ett annat sätt – fortfarande är det vanligaste amerikanska bolånet ett 30-årigt annuitetslån med räntan bunden för hela lånetiden. Det innebär att man betalar exakt samma summa varje månad i 30 år, och efter denna tid är lånet helt avbetalat.

Skillnaden är alltså att medan amerikanen lånar för att betala tillbaka inom sin livstid, så lånar svensken utan att ha en tanke på att betala tillbaka lånesumman. En enorm skillnad i synsätt om man tänker på det.

Själv tycker jag det är en kul tanke att betala av hela bolånet. Tänk vilken fantastisk känsla att inte behöva betala ränta till banken varje månad! Man måste dock se det hela som ett långtidsprojekt, det går inte att göra på bara några år. Men om man ser till att amortera varje månad betar man av på sin skuld kontinuerligt, och förhoppningsvis lär man sig att vara utan de pengarna.

Vad händer när Sveriges ekonomi går sämre?

USA är redan inne i sin lågkonjunktur, med kraftigt minskade huspriser och en valuta i fritt fall. Sverige har hittills klarat sig väldigt bra, och vi är fortfarande inne i en högkonjunktur tack vare mycket lönsamma svenska företag. Många tekniktunga svenska företag gör fortfarande rekordvinster, och man kan inte expandera i den takt man önskar eftersom det inte går att hitta kompetent arbetskraft. Arbetslösheten är mycket låg, och folk får mer pengar över efter skatt med regeringens jobbavdrag.

Vad händer då om USA inte återhämtar sig, om deras exportindustri inte lyckas rycka upp sig och amerikanerna drar ner på sin konsumtion? Min uppfattning är att detta scenario leder till minskad lönsamhet för svenska företag, både då den globala efterfrågan minskar och den svaga dollarn eroderar exportföretagens vinster. En sådan utveckling skulle göra att Sveriges ekonomi också bromsar in. Vi minskar vår export, en del företag får friställa folk, tillväxten sjunker.

Jag ser ingen katastrof framför mig för oss svenskar än, men det är nog läge att se om sitt hus ändå.

Bara idioter pensionssparar!

Det har kommit en larmrapport i dagarna om att tre fjärdedelar av alla svenskar förlorar på att pensionsspara. Det man tänker på är att den skattesats som används vid avdrag för pensionssparande kan vara lägre än den skattesats du hamnar på som pensionär om du idag inte betalar statlig skatt. Underförstått är budskapet till låg- och medelinkomsttagare att du är en idiot om du pensionssparar.

Hela den här diskussionen är intressant genom att den belyser ett ämne som jag är intresserad av – sparande. Tyvärr är slutsatsen man drar fruktansvärt vinklad och riskerar att leda till att många låginkomsttagare helt avstår från att pensionsspara.

Om det vore så att den tusenlapp du lägger undan idag skulle vara tusen kronor när du senare tar ut den i pension skulle det stämma att pensionssparande bara vore en bra affär för höginkomsttagare. I så fall skulle det bara vara uppskjuten konsumtion från nu till senare. Men så är det ju inte! Den som satsar pengar i svenska aktier idag, oavsett om det är skattade eller oskattade pengar, kommer att få se dessa pengar växa med i snitt 10% om året om framtiden följer samma mönster som de senaste 100 åren har gjort. Det innebär att värdet fördubblas på lite drygt sju år. Den som har 30 år till pensionen kan se en åttadubbling av de pengar som satsas idag!

Dessutom är det så att om du börjar lägga undan en mindre summa till pensionen regelbundet kommer du mycket snabbt att vänja dig vid att ha lite mindre pengar att röra dig med. Snart märker du inte ens skillnad, och då är det som att du sparar till din framtid utan att du behöver offra något idag.

Det viktiga tycker jag är att man ändå faktiskt tänker på sin framtid och påbörjar någon typ av pensionssparande så snabbt som möjligt. Ju yngre du är, desto längre tid kommer pengarna att ha på sig att växa, och desto mindre kommer du att behöva spara för att få samma effekt. Om någon lyckades missa ironin i rubriken så tycker jag alltså inte alls att du är en idiot om du pensionssparar.

Hur mycket ska man amortera på sitt bolån?

För att ha råd att köpa ett hus eller en lägenhet behöver de allra flesta av oss (åtminstone 99,9%) låna pengar. I dagens läge, slutet av 2007, kan lånesumman bli riktigt stor – åtminstone om man bor i Göteborg som jag gör.

Så man lånar en miljon. Eller två. Eller ännu mer. Summan i sig blir så stor så att det nästan är ogreppbart. I det dagliga livet har man att göra med 100-lappar och 500-lappar när man handlar mat, tankar bensin eller betalar hyran. Här handlar det om hundratusentals och miljoner kronor, som man dessutom aldrig ser ”på riktigt”. Pengarna blippar bara till som en skuld på banken som om det vore ett dataspel.

Problemet med de stora summorna är att många känner att man aldrig någonsin, hur man än gör, kommer att kunna betala tillbaka lånet. Därför, resonerar man, är det ingen idé att ens börja. Bättre då att ta lånet amorteringsfritt, som alla banker erbjuder idag, och ha mer pengar över till annat!

Det här för med sig en del biverkningar. Den som inte amorterar på sitt bolån minskar aldrig sin räntekänslighet. Man bygger heller inte upp något extra bokapital, förutom det som genereras av stigande bostadspriser. Om man tvingas sälja bostaden i ett läge när priserna är pressade kanske man inte kan täcka lånet. Tänk vilken mardröm – att ha sålt huset men ändå ha kvar en del av bolånet att betala på!

Min strategi är alltså att amortera. Jag gör detta av ett flertal orsaker, där alla inte är helt underbyggda av ett fullständigt logiskt resonemang.
Amortera är en säker sparform.
En hundralapp som amorteras av bolånet ger dig en minskad ränteutgift för lånets livstid. Säg att du har ett lån till 4,5 procents ränta. Varje hundralapp som du amorterar av lånet leder till att du får en minskad kostnad på 4,50 om året.

Jag minskar mitt ränteberoende
Följer av föregående punkt. Om jag är skyldig mindre pengar påverkas jag inte lika mycket av ur räntan varierar.

Forcerat sparande
Det här är en av de punkter jag gillar bäst med att amortera. Banken drar ju ränta och amortering automatiskt varje månad. Du måste helt enkelt se till att ha de pengarna på kontot den dagen, och sedan är de borta. Du ser inte pengarna längre, och risken att du gör av med dem på något dumt minskar väsentligt. För att du ska kunna använda de pengar du använt till att amortera av ditt lån måste du gå till banken och be om att få låna upp din bostad igen. Det här är något som man drar sig för att göra i det längsta, och pengarna sitter säkert. Hade du istället haft pengarna lätt tillgängliga på ett sparkonto finns de bara en knapptryckning bort, och vem vet om du inte frestas att spendera dem på något i ett svagt ögonblick?

Jag vill bli skuldfri
Inte alla tycker det här är något att sträva efter. Jag har hört sägas att det är lite 40-talisttänk över att vilja bli utan skuld – den som är i skuld är inte fri, var det inte Göran Persson som sade det? I alla fall, jag får en kick av att tänka mig att jag en dag kan komma att äga min lägenhet helt själv, utan att banken har en inteckning i den. För mig är det något att sträva efter i sig.

Jag tycker inte om att betala ränta
Jag vill ha investeringar som ger avkastning, inte betala ränta till någon annan på en skuld.

Vi har idag ett lån på 1.968.366 kronor. Med dagens amorteringstakt på 5.767 kronor i månaden kommer lånet att vara avbetalt om 28 år och 6 månader, eller i april 2036. Det är för lång tid. Jag planerar att öka amorteringstakten med 5.000 kronor i månaden till, och skulle då få ner avbetalningstiden till 15 år och 3 månader, vilket innebär december 2022. En skillnad på nästan 14 år och jag vet inte hur många kronor i insparade ränteutgifter.

Det finns en mycket viktigt invändning mot det här resonemanget som jag sparat till sist. Det låter så här – men börsen har ju på lång sikt gett bra mycket mer än 4,5% i avkastning, varför sätter du inte dina pengar där istället?
Till det säger jag – ja, det är sant i teorin att börsen ger en högre avkastning än 4,5% eller vad räntan nu kommer att stå i framöver. Jag har också investeringar i börsen, fonder och aktier är en viktig strategi för mig när det gäller att bli rik. Jag känner dock att det är en avvägning mellan vinstmaximering och riskminskning via diversifiering. Amortering är, vid måttlig realinflation, en mycket svårslagen investering som agerar som en utmärkt riskpridare gentemot börsinvesteringar. Du får också en viktig kumulativ effekt av att betala av ditt lån. Efter att du fått ner summan på lånet en del frigörs efter hand mer och mer pengar varje månad som du slipper betala i ränta och antingen kan amortera mer för, eller satsa på börsen om du vill det. Ränta på ränta är en av världens urkrafter!

Det här inlägget blev längre än jag tänkt mig, och jag vet att inte alla tänker som jag. Kommentarer mottages tacksamt!

SMS-lån – hur farliga är de?

Många röster har höjts mot SMS-lån det senaste året eller så. SSU tycker att man borde förbjuda dem, kronofogden rapporterar om allt fler skuldsatta ungdomar och diverse förstå-sig-påare ondgör sig över dem i största allmänhet.

Vad är då ett SMS-lån?
Denna typ av lån, som också kallas snabblån, mikrolån eller mobillån, är en relativt ny företeelse på den svenska marknaden. Det är helt enkelt ett sätt att utan säkerhet låna en mindre summa pengar och få dem utbetalade snabbt – helst samma dag. Summorna du kan få låna brukar ligga runt 1000 till 3000 kronor. Lånet skall betalas tillbaka snabbt, ofta inom en månad.

Räntan du får betala är en av stötestenarna i debatten – långivarna anger ofta inte kostnaden för lånet som ränta, utan kallar den istället för avgift eller uppläggningsavgift. Motståndarna till SMS-lån räknar om denna avgift, som kan vara 250 kronor för ett lån på tusen kronor, till en årsränta. Denna blir då mycket hög – vid exemplet med 250 kronor på en månad för ett lån på 1000 kronor blir räntan 25% i månaden, eller hela 300%! SMS-lånens kritiker kallar detta för ockerränta och vill förbjuda lånen på grund av ocker.

Varför är SMS-lånen ett problem?
Många som tar snabblån via mobiltelefonen är unga människor utan fast inkomst. De tar den här typen av lån utan att fatta att man faktiskt måste betala tillbaka dem, och så fastnar de i skulder och kronofogdekrav. Det faktum att det är så lätt att låna, och framför allt att det går så snabbt att få pengarna – ibland så fort som 15 minuter – gör att det kan vara svårt att motstå för exempelvis spelmissbrukare.

Min åsikt
Jag tycker att lån i allmänhet är bra endast om du köper något som håller sitt värde. Du kan alltså ta ett lån för att köpa en tomt eller ett hus, men helst inte för att köpa en bil, och absolut inte för konsumtion, resor eller annat. Har du inte råd med det nu har du definitivt inte råd med det, plus ränta, i framtiden. Därför är SMS-lån förkastliga. De är oerhört dyra, kortsiktiga och onödiga. Men jag är absolut mot alla typer av förbud, eftersom jag tycker att alla vuxna människor har rätt att bestämma över sina liv. Som Voltaire påstås ha sagt, jag må ogilla din åsikt, men jag försvarar med näbbar och klor din rätt att uttrycka den.

Vikten av passiv inkomst

Den som har ett jobb byter sin tid mot pengar. Det fundamentala felet med det är att din tid är begränsad. Eftersom du inte har hur mycket tid som helst så sätter det en effektiv gräns för hur mycket pengar du kan tjäna på att jobba.

Ett annat problem med jobb är att de arbeten som ger mest betalt ställer de största kraven på din tid. Ju mer du tjänar, desto mindre tid har du kvar till dig själv och din familj.

Vad är då lösningen? För de flesta är det inte att säga upp sig och starta eget företag, åtminstone inte på en gång. Om du däremot börjar lägga undan pengar varje månad, gärna placerade i aktier eller fonder, så har du börjat lägga grunden till en passiv inkomst.

Säg att du lyckats spara ihop tiotusen kronor. Utan större uppoffringar kan alla som har ett heltidsjobb spara ihop den summan på några månader. Den summan, investerad i aktier, bör generera en inkomst på runt tusen kronor per år i genomsnitt (jag räknar alltså här med 10% i avkastning). Du kan alltså antingen bränna de här pengarna på konsumtion (semester, ett nytt kylskåp, äta ute, mm) eller se dem som en pengagenererande tillgång.

Väljer du att inte röra den här investeringen så har den blivit en passiv inkomstkälla för all framtid. Varje år kommer du att få tusen kronor utan att göra någonting. Med dessa pengar kan du köpa fler investeringar och få en högre passiv inkomst efter hand.

Tusen kronor om året är inte mycket. Knappt så att det märks, nästan. Och tiotusen kronor kan kännas som en jättesumma att lägga undan. De flesta sparar aldrig ihop till några större summor för att det verkar för svårt att börja. Varför lägga undan tusen kronor när jag ändå har ett lån på en miljon?

Problemet är ju att om du aldrig börjar spara något så förbättrar du aldrig din situation i grunden. Du kommer fortfarande att vara beroende av ditt jobb, och du kommer aldrig att kunna spendera din tid som du vill. Investeringar växer med ränta på ränta, och efter några år kommer din passiva inkomst att fortsätta öka helt av sig själv – om du bara kommer igång!

Lyxfällan på TV3

Jag gillar lyxfällan. Varje torsdag brukar jag försöka titta på programmet om jag har tid – det är med skräckblandad förtjusning man tittar på deltagarna som ofta är typexempel på hur man inte ska hantera pengar.

Det är fascinerande att se att Charlie och Mattias alltid lyckas fixa till det på något sätt ändå. Ta den här kvinnan i det senaste avsnittet – jag tror hon hade fått 45 betalningsanmärkningar på bara några månader. Kronofogden knackade på dörren i princip varje dag med en ny delgivning. Hennes bostadslån höll på att sägas upp, och hon hade inte betalat månadsavgiften på bostadsrätten på ett halvår. Om hon inte hade betalat in de 20 000 kronor hon låg efter på lån och hyra hade hon blivit av med lägenheten.

Trots alla extrema problem hon hade gick situationen att rädda upp genom att sälja några prylar och lägga om lånet efter en ny lägenhetsvärdering. Jag tycker att det är ganska hoppfullt faktiskt. Hur taskigt läget än är går det nästan alltid att rädda om man bara tar sig i kragen och ser objektivt på situationen, och gör det som måste göras.

Tio miljoner innan jag fyller 40

Jag har ett övergripande mål för mina investeringar, mitt sparande, amorterande på bolån och allt annat som har med pengar att göra – det är att tjäna ihop till tio miljoner svenska kronor innan jag fyllt 40 år. Det är lite intressant med just det målet, för jag har läst en del andra svenska bloggare i år som verkar ha kommit fram till exakt samma monetära mål. Hur kommer detta sig?

Det kan väl ha att göra med att det är väldigt runda nummer, som ligger bra i munnen och som känns bra rent intuitivt. 40 år kommer vi alla att bli så småningom (själv fyller jag 31 om ett par veckor) och tio miljoner bör vara tillräckligt för att leva på avkastningen, förhoppningsvis resten av livet, utan att ha pengarna särskilt aggressivt investerade.

Mitt första mål var att nå en miljon kronor innan jag fyllde 30. I många år såg det ut att vara helt omöjligt – fram till 2003 hade jag i princip inga pengar sparade och en hel del skulder (CSN och annat). Tack vare lyckade omständigheter och att jag vågade starta mitt företag, GB Internet Marketing, så vände saker och ting snabbt. Ett par månader efter att jag fyllde 29 nådde jag upp till miljonen!

Efter det har det fortsatt att gå bra, och jag jobbar på mot mitt mål. Med god hjälp av värdestegringen på vår bostadsrätt som vi ägt i lite drygt två år är jag nu uppe i 2,6 miljoner. Eller 2,3 miljoner om man räknar med mina och min frus studieskulder. Jag är lite kluven till om de skall räknas med eller inte, jag har inte haft med dem i mitt Excelark fram till nu men jag lutar mot att ta med dem från och med nu. Den långsiktiga planen är trots allt att betala av alla skulder, även bostadslånet.

Mål: 10 000 000 kr
Idag: 2 600 000 kr
Kvar: 7 400 000 kr på 9 år och ett par veckor

Det kan låta som väldigt mycket, men tänk så här: Utan att lägga in en krona till i sparande krävs det 16,2% i avkastning per år för att komma upp i 10 000 000 kronor på nio år. Det är förstås en orimligt hög avkastning, men jag har ju tänkt att fortsätta sätta av så mycket pengar som det går, utan att göra avkall på min livsstil.

Varför skall man bli rik?

Varför skall man försöka bli rik egentligen? Det verkar ju bara jobbigt, man måste säkert offra både familj och lycka för att lyckas. Nej, jag är hellre lycklig än rik. Pengar gör ingen lycklig. Jag satsar hellre på familjen.

Så här verkar många tycka i Sverige. Det finns många floskler och konstiga teorier när det gäller pengar. Själv tror jag att de många åren under socialdemokratiskt styre, kombinerat med det lutherska svenska psyket och den berömda jantelagen, har skapat en attityd till pengar och rikedom i det här landet som kan vara unik i världen.

Jag kan ta USA som exempel, ett land som jag känner till ganska bra eftersom jag både bott där under ett år och varit där ett flertal gånger där sedan dess. Amerikanerna tycker inte det är kontroversiellt på något sätt att vilja bli rik, och har du väl lyckats bli rik missunnas du inte detta av grannar eller vänner. Rikedom ses som något självklart och naturligt att sikta mot.

Mitt mål är att bli rik. För mig är ordet rik synonymt med att vara ekonomiskt oberoende – mina passiva inkomster skall med god marginal överstiga de utgifter jag har för att leva det liv jag vill leva. Det innebär att jag och min fru, utan att behöva arbeta om vi inte vill, kan betala vår månadsavgift, äta som vi vill, gå på bio och ta semester ett par gånger om året – resten av livet.

Jag tycker själv inte att det borde vara speciellt kontroversiellt att åtminstone vilja sträva efter ekonomiskt oberoende. För mig låter det helt underbart när man målar upp det på det här sättet. Alternativet är ju att jobba till man är 67, aldrig ha råd att unna sig något, och pensionera sig med 70% av lönen om man har tur.

Säg efter mig allihop:
– Det är okej att vilja bli rik
– Pengar är inte fult
– Man får drömma hur stort som helst