Gunnar Bengtsson

Söndag eftermiddag tog vi subwayen upp till Central Park. Hela turen var ganska påfrestande för Maja, och därav för oss vuxna också. Det var svårt att ta sig ner för trappor och genom spärrar med sulkyn, och hon tyckte inte riktigt om mörkret och bullret och alla människorna nere under jorden. Innan hon blev riktigt ledsen lyckades hon dock charma ett gäng flickscouter från Memphis, Tennessee.

För att göra vår utflykt ännu bättre lyckades vi kliva av flera kvarter för tidigt, och så började det regna ganska rejält. Men skam den som ger sig – vi ville till Central Park! Vi köpte paraplyer och knatade på. Central Park gör sig bättre i solsken än i regn, men vi kände oss ändå nöjda med att ha tagit en liten promenad i parken.

Nu började det närma sig middagsdags, och vi hade i förväg sett ut en restaurang vid namn TGI Friday’s som låg på Broadway och 52:a gatan, ungefär. På vägen dit passerade vi både teatern där Mamma Mia gick och Ed Sullivan Theatre, där David Letterman håller sin Late Show.

Vi orkade inte till vår förbestämda restaurang utan valde istället en Applebee’s nära Times Square. Det var som att komma till himmelriket, med en varm torr restaurang och god mat i massor. Perfekt avslutning på vår lilla New York-sejour!

Den här dagen var det Lenas tur att känna sig riktigt under isen. Vi hade planerat att vara supertidiga till frukosten och försöka ta första färjan till Ellis Island klockan nio på morgonen, men fick justera schemat lite grann.

Framåt elvatiden satt vi till slut på färjan som gick till Liberty Island (frihetsgudinnan) och Ellis Island (immigrantmuseum och den ö där immigranter togs emot mellan 1892 och 1924).

Innan vi fick gå på färjan utsattes vi för en säkerhetskontroll som inte ligger flygplatsernas långt efter. Maja, som sov, fick lyftas upp ur sin sulky. Allt vi hade i sulkyn skulle genom röntgenmaskinen. Själv fick jag ta av mig klocka, plånbok, bälte och skor. Fruktansvärt irriterande och störande faktiskt. När vi väl kom in i färjan och lyckats klättra upp till övre däck, svettiga som små grisar, så blev sista sittplatsen precis upptagen. Suck.

Vi såg frihetsgudinnan på väldigt nära håll när färjan lade till vid Liberty Island, och efter råd från Pia och Mats valde vi att inte gå i land på den ön. Man får ändå inte gå in i statyn nuförtiden, och mycket mer än så finns det inte att göra där.

Så vi satt kvar på färjan ut till Ellis Island. Det var på den ön som miljoner och åter miljoner europeiska utvandrare togs emot för att sorteras, kontrolleras och förhoppningsvis släppas in i landet.

Vi hade hoppats kunna hitta spår efter Ulfs farmors och farfars invandring där, men sådan tur hade vi inte. De kom antagligen till USA mellan 1886 och 1888, och Ellis Island användes från 1892 och framåt.

Vi hade ändå en trevlig förmiddag och fick se en kort film om hur man kunde uppleva Ellis Island som europeisk immigrant när det begav sig.

När Lena och Ulf var ute och roade sig på egen hand hade Maja och pappa en kväll för sig själva. Det var riktigt mysigt. Jag köpte en korv med bröd nere på hörnet till middag, och sen kollade Maja och jag på baseboll på TV resten av kvällen. Tyvärr var ingen Bravesmatch på, så New York Yankees mot Boston Red Sox fick duga.

Ett storpack Oreo Cookies gjorde TV-kvällen fullständig.

Maja somnade ganska fort i mammas och pappas säng. Hon har en egen liten säng också, men den duger bara ibland.

Ulf berättade i förbigående för oss att han var lite trött igår morse. Det berodde på att han hade ställt mobilen på halv åtta för att säkert komma upp till frukosten klockan åtta. När klockan ringde kände han sig lite seg, men tänkte att det säkert bara var tidsomställningen. Så han gick upp, duschade, klädde på sig och gjorde sig redo att ringa upp oss för att kolla om vi var klara.

Tittade först på klockan och insåg att klockan i New York var runt två på natten. Mobilen var fortfarande inställd på svensk tid!

Lördag kväll var speciell – Lena och Ulf smet iväg med taxi till Winter Garden Theatre på Broadway för att se Mamma Mia!

Ulf berättar: En formidabel föreställning – rolig och med härlig inlevelse från sångarna. Speciellt brudens grekiska mamma var strålande i sin rolltolkning. Man kände sig mycket stolt som svensk, alltså från Abbaland, när man såg den här uppsättningen i New York. Två och en halv timma ren och skär njutning. Skumpigt E Train tillbaka, New Yorks Subway var en upplevelse.

Lena tycker: Det näst bästa jag någonsin sett. Jag visste inte vad det handlade om, hade egentligen inga förväntningar alls på förhand. När jag gick ut därifrån hade jag skrattat, gråtit och njutit i två och en halv timma. Det var många gånger jag vände mig till pappa för att med en blick bekräfta att vi båda tyckte likadant! Att de lyckades få till en sådan sammanhängande intressant story från Abbas sånger är helt enkelt imponerande.

Efter lunch-subway på Subway fick vi alla shoppat lite grann. Ulf lyckades få tag på ett par schyssta Timberlandsandaler i äkta läder. Jag köpte en t-shirt och en kortärmad skjorta på Century 21, och Lena var länge inne i en liten boutique som hette Strawberry.

Där tog en babusjka från Kiev, Ukraina, hand om oss alla. Hon hjälpte Lena att välja kläder, och försökte få henne att köpa en massa vackra klänningar som kanske inte riktigt är hennes stil. Till slut fick hon i alla valt ut ett par svarta byxor och en guldfärgad blus som hon gillade skarpt.

På lördagmorgonen kände sig Lena sämre än förut, så hon stannade hemma. Ulf, jag och Maja tog en tur för oss själva! Vi promenerade från vårt hotell vid World Trade Center ut på stan.

Första målet var en serietidningsaffär ett par kvarter bort som vi snabbt hittade men som tyvärr var stängd.

Då bestämde vi oss för att gå en lite längre tur, och såg Wall Street och New York Stock Exchange, Federal Hall där George Washington svor presidenteden 1789, och National Museum of the American Indian. Vi gick inte in någonstans, utan bara tittade från utsidan.

Vi gick ända ner till Battery Park, längst söderut på Manhattan. Därifrån ser man frihetsgudinnan, Statue of Liberty, ganska bra. Ulf filmade en hel del med sin nya videokamera han köpte i Amsterdam. Vi köpte biljetter till färjan ut till Ellis Island, och hoppas på att kunna ta den idag söndag.

Lena hade haft en bra förmiddag hemma på hotellet och vilat en del.

Vaknade vid sextiden imorse och kände mig något bättre, så på ett sätt känns det som om det är först nu som semestern börjar. Snart skall vi ner och äta frukost, klockan är halv åtta. Man blir väldigt morgonpigg de första dagarna när man rest sex tidszoner västerut!

Vi har varsitt hotellrum här i New York, samma som vi kommer att ha på alla andra ställen. Ulf har rum 811 och Lena, jag och Maja bor precis ovanpå honom i rum 911. Det är ganska lustigt att ha rum 911, för vi bor precis intill ”Ground Zero”, där World Trade Center-tornen stod fram till elfte september 2001. Här i USA kallar de terrorattacken för ”9/11”, vilket uttalas på samma sätt som hotellrummet 911 – nine eleven.

Hotellet heter Millenium Hilton och är superflott. Maja trivs bra och studerar hotellinformationen och läser USA Today varje dag.

Jag har hittills haft väldigt svårt att njuta av den här semestern. Skälet? En extremt efterhängsen förkylning/halsfluss eller vad det nu är. Jag knaprar alvedon och magnecyl som om det vore godis och gungar mellan 38-39 graders feber och ingen feber alls. Mina mandlar är som ett par fotbollar, och det gör ont att svälja. Så nu hoppas jag på att antibiotikan snart kickar in och att jag kan börja känna mig bättre efter hand.

Idag har vi varit ute och gått en liten sväng, beställt biljetter till Mamma Mia på Broadway i morgon kväll (Lena och Ulf bara, jag passar Maja) och kollat in området nära hotellet. Det är så varmt här så man blir alldeles matt att bara tänka på det. Närmare 30 grader på eftermiddagen.

Vi hittade en liten drugstore där vi köpte någon typ av halssprej i äcklig körsbärssmak åt mig. Den funkar smärtstillande, men hela tungan blir liksom tjock och paralyserad i munnen. Timmen efter att jag använt sprejen fick jag koncentrera mig för att inte sluddra när jag pratade. De har starka grejer i Amerika.