Igår åkte vi från New York. Utan att överdriva kan jag med gott samvete säga att det var en pärs. Vi börjar från början:
På morgonen packade vi alla våra väskor och kassar som vi hade spridit ut över hela hotellrummet. Ulf och jag tog en promenad några kvarter söderut för att hämta upp den hyrbil vi hade förbetalt från hemma i Sverige. Det spöregnade, och vi hade svårt att hitta rätt adress.
Till slut dök Hertzloggan upp vid ett underjordiskt bilgarage – Battery Park Garage. En vänlig kvinna gav oss nycklarna till en riktig lyxbil, en Lincoln Town Car av senaste modell. Bilstolen däremot var lite krångligare. De ville sätta den framåt, men det ville inte vi. Det slutade med att vi tog barnstolen och körde därifrån. Jag körde ut ur garaget och navigerade genom den tuffa New York-trafiken upp till vårt hotell vid World Trade Center.
Vi fixade en bellman som tog ner våra väskor och baxade in dem i bakluckan på bilen, som plötsligt inte kändes så stor och lyxig längre. När Maja och Lena satt sig därbak fick vi lägga in sulkyn i baksätet också, och det blev jättetrångt.
Sedan försöker vi hitta ut ur New York, som liknar Göteborg på ett plan – alla gator är enkelriktade, och oftast åt fel håll. Precis när vi äntligen hittat den eftersökta Holland Tunnel som leder bort från Manhattan och in i New Jersey, och kör in i tunnelöppningen, säger Lena: Var är Majas skötväska?
Det blev till att vända tillbaka till hotellet igen. Inte helt lätt att hitta tillbaka heller, men det gick. Skötväskan fanns kvar, och det var skönt.
Jag slog en signal till Hertzkontoret och frågade om de hade en van eller liknande stor bil vi kunde byta till, och det hade de. Så det var bara till att köra en sväng ner till Battery Park Garage igen och parkera bilen där. Vi fick titta på tre olika bilar som alla var bra mycket större än den vi hade.
En snäll man hjälpte oss att packa in alla våra väskor och sulkyn i en fyrhjulsdriven Ford Edge som vi var nöjda med. För endast $10 extra per dag kunde vi ta den istället för Lincolnen. Jag skrev på papper och skulle få nyckeln, men då var det något som sa stopp i datorn. Tyvärr, sa damen i kassan, men ni kan inte ta den här bilen för den ska in på oljebyte inom 100 mil.
Så det blev till att packa ur alla våra väskor igen, för tredje gången den här dagen, och packa in allt i en annan bil. Nu gick allt bra, och vi kunde köra till Holland Tunnel och ta New Jersey Turnike söderut.
En planerad avfärd runt klockan 10 blev fördröjd till halv tre på eftermiddagen. Men vi var alla helskinnade och hade med oss alla våra grejor ändå, så det var inte så farligt. Dessutom var det bara fyra timmars bilfärd ner till motellet utanför Washington, så vi var framme innan det blev mörkt. Men ändå.