Den här dagen var det Lenas tur att känna sig riktigt under isen. Vi hade planerat att vara supertidiga till frukosten och försöka ta första färjan till Ellis Island klockan nio på morgonen, men fick justera schemat lite grann.
Framåt elvatiden satt vi till slut på färjan som gick till Liberty Island (frihetsgudinnan) och Ellis Island (immigrantmuseum och den ö där immigranter togs emot mellan 1892 och 1924).
Innan vi fick gå på färjan utsattes vi för en säkerhetskontroll som inte ligger flygplatsernas långt efter. Maja, som sov, fick lyftas upp ur sin sulky. Allt vi hade i sulkyn skulle genom röntgenmaskinen. Själv fick jag ta av mig klocka, plånbok, bälte och skor. Fruktansvärt irriterande och störande faktiskt. När vi väl kom in i färjan och lyckats klättra upp till övre däck, svettiga som små grisar, så blev sista sittplatsen precis upptagen. Suck.
Vi såg frihetsgudinnan på väldigt nära håll när färjan lade till vid Liberty Island, och efter råd från Pia och Mats valde vi att inte gå i land på den ön. Man får ändå inte gå in i statyn nuförtiden, och mycket mer än så finns det inte att göra där.
Så vi satt kvar på färjan ut till Ellis Island. Det var på den ön som miljoner och åter miljoner europeiska utvandrare togs emot för att sorteras, kontrolleras och förhoppningsvis släppas in i landet.
Vi hade hoppats kunna hitta spår efter Ulfs farmors och farfars invandring där, men sådan tur hade vi inte. De kom antagligen till USA mellan 1886 och 1888, och Ellis Island användes från 1892 och framåt.
Vi hade ändå en trevlig förmiddag och fick se en kort film om hur man kunde uppleva Ellis Island som europeisk immigrant när det begav sig.